November
Kategori:
November entrar med gråtyngd himmel och regn. Det är ganska varmt enligt termometern men luften är fylld av den råa kalla kylan som kryper in under huden och får mig att frysa från topp till tå. Den här månaden är, tillsammans med februari, den tyngsta på hela året! I år känns november lite tyngre än vanligt för att du, pappa, inte finns med mig längre!
Igår var vi till graven och la dit en krans och tände ljus för vår älskade make, pappa och morfar.
Nio månader har gått sedan jag sprang som en tok hem till mamma och pappa, livrädd för att jag inte skulle hinna dit innan pappa tog sina sista andetag. Jag hann dit. Det har varit en stor tröst i sorgen att vi alla var samlade kring pappa när han somnade in. Jag vet att han visste att vi var där och jag är säker på att det värmde hans hjärta. Älskade pappa vad jag saknar dig!!!
Varför är det så svårt att tala om döden? Kanske beror det på att ingen riktigt vet vad som händer. Är allt slut när kroppen inte orkar mer eller finns det något mer som vi levande inte ser? Hur som helst är döden en del av livet. Vi drabbas alla av den. En vän som dör, ett husdjur, en mamma, en pappa, en morfar, en farfar, en mormor, en farmor, ett barn, en syster eller bror. Ont gör det! Smärtan finns i varje cell i kroppen och den känns outhärdlig. Den som står bredvid och tittar på vet sällan vad den ska säga för varje ord som kommer ut ur munnen känns fel att säga. Konstigt. För egentligen räcker det att tala om att du är ledsen för att personen har mist en viktig person i sitt liv, att du finns där för att lyssna på den gråt eller de ord som behöver sägas. Ibland är det skönt att bara få vara för sig själv och sörja. Låta det göra ont och låta alla tårar komma ut.
Idag ska jag gråta i kyrkan, tända ljus och tänka på allt fint jag har fått uppleva med min pappa.
Imorgon ska jag fortsätta att njuta av livet för det vet jag att min pappa gjorde varje dag han levde, även i de svåraste stunderna. <3
