Saknaden sköljer över mig som en våg och jag kan inte värja mig. Den slår hårt och skoningslöst mot bröstet och jag får lov att kippa lite efter andan. Smärtan sprider sig till varje millimeter av kroppen och helst av allt vill jag sjunka ner i en liten hög och bara gråta. Istället stannar gråten i bröstet och blir till en tung sten att bära runt på.

 

Jag minns hur glad du blev varje gång jag kom och hur nedstämd du var när jag skulle gå. Tacksam för varje liten sak jag gjorde när jag var hos dig. En dag sa du: "Hur ska jag kunna återgälda det du gör för mig?" Jag svarade: "Det har du redan gjort för länge sen, pappa". Jag är glad att du fick veta att jag känner så.

Jag saknar dig, det är tomt utan dig! Älskade pappa <3

 

 

/jag-som känner mig väldigt liten just nu