Det är så lätt att blunda, att låtsas som att allt är precis som vanligt, att stoppa undan rädslan långt där inne, att tänka att "det blir nog bra" men innerst inne vet jag att den där jävla cancern inte försvinner. Den kommer att ta min pappa ifrån mig till slut och det gör mig så fruktansvärt rädd och ledsen.

Min livsglada pappa som alltid älskat livet, som alltid skojat om att han ska bli hundra år...jag önskar så att han fick bli det.

 

Pappa, jag älskar dig <3