Precis när jag tror att det känns lite bättre,
att smärtan har blivit lite mindre sköljer allt över mig igen.
Bröstet snörs ihop till och det blir tungt att andas.
Tårarna bränner bakom ögonen och det känns som jag vill skrika rakt ut.

Du har lämnat ett enormt tomrum efter dig, söta lilla hund.


Vad jag än ska göra så kommer minnena av dig, för du var med överallt.
Öppnade jag kylskåpsdörren kom du springande och tittade förväntansfullt
på mig: "matte får jag smaka något gott".
Gick jag och la mig i sängen eller i soffan kom du och ville ligga bredvid.
Stängde jag dörren när jag gick på toa stod du utanför och pep...
Varje morgon gick du en runda och tittade om alla i "flocken" hade vaknat.
Du var ett charmtroll med bedjande ögon som var omöjliga att motstå.
Jag älskar dig!
Vila i frid min älskade Ludde. <333