Det är svårt att släppa taget.
Ännu svårare att släppa när saker inte riktigt är som dom borde.
Jag vill bara väl, jag vill bara att hon ska förstå...
att jag finns här
att jag faktiskt förstår mer än hon tror.
Jag vet att det tillhör utvecklingen, kanske var jag likadan
men det är jobbigt ändå

Det är svårt att vara tonårsmamma.
Att hitta balansen, att våga lita på,
att våga släppa taget och inte vara för beskyddande.
Att våga sätta gränser - för det är också viktigt.
Att våga vara den där jobbiga, ifrågasättande morsan
som inte fattar någonting.
För man är ju inte mer än människa...man vill ju vara omtyckt...

Jag tror att jag är ganska bra.
Jag har inte alltid gjort rätt, men jag har försökt...
och jag kommer faktiskt ihåg hur det var att vara tonåring.
Men det gör det inte lättare precis,
för jag minns hur ont det gjorde ibland.
Och mammor vill inte att deras barn ska ha ont...
varken inuti eller utanpå.

Mammor kan inte skydda sina barn från allt ont hur gärna dom än vill...